Tid, tidsmaskin

Hej!

Med anledning av artikeln “Dagens fysikaliska teorier ger oss ritningen på en tidsmaskin“ i nr 12/2004, har jag vissa invändningar. Anta att två vetenskapsmän har byggt en tidsmaskin. De ställer in den på en minut innan den ene av dem ger sig av så att han är tillbaka innan han ger sig av. Den andre vetenskapsmannen observerar bara. Den förste vetenskapsmannen ger sig av och kommer tillbaka innan han ger sig av. Detta leder till ett oändligt antal tidsresenärer som ackumuleras ända tills de kommer på att för att undvika överbefolkning, att de skall stoppa tidsresenären från att resa i tiden – vilket i sin tur medför att dubletterna försvinner – vilket leder till att det inte finns någon dublett som kan stoppa honom från nya resor i tiden. Den här händelsen blir en loop i tiden som återkommer och återkommer för den resande. Men observatören då? Blir han också en del av loopen? Han har ju inte rest i tiden! Observatören är en del av loopen eftersom dubletterna när de hindrar sig själv från att resa i tiden och försvinner aldrig har funnits, därmed hindras kollegan från att interferera. Med andra ord, hela världen är i en loop.

Den här sagan är naturligtvis absurd, men den bevisar kanske att tiden inte är en rak linje där nuet bara existerar i varje givet ögonblick med bäring på framtiden. Eller så bevisar den kanske att tidsresor inte är möjliga.

Vad är tid? Frågan är lätt att besvara utifrån en vetenskaplig kontext, men vad är tid för människan? Är tiden som vi uppfattar den bara ett resultat av den yttre världen? Är det över huvud taget möjligt att uppfatta tiden på ett annat sätt än vad vi gör i den verklighet vi lever i? Eller är tiden som vi uppfattar den ett resultat av vår biologiska uppbyggnad? För när man tänker på det, måste inte tiden på ett eller annat sätt vara en perception? Är inte detta ett fält inom filosofin som man borde diskutera?!