Pythagoras sats bevisar att universums utsträckning måste vara ändlig

oktober 12, 2014

Det finns mycket enkla matematiska bevis för att universum är ändligt. Om universum inte hade varit ändligt utan oändligt, så skulle två näraliggande stjärnor på längst avstånd ifrån jorden (om man kan säga ”på längst avstånd ifrån jorden” i ett oändligt universum) sedda från jorden, ligga längs med exakt samma axel. Därmed så skulle triangulära formationer inte kunna finnas i universum och följaktligen så skulle inte Pythagoras sats ha någon mening. Det spelar faktiskt ingen roll om de två stjärnorna ligger på en 44-gradig vinkel från varandra räknat från jorden, för om universum är oändligt så kommer förr eller senare med avståndet stjärnorna ligga längs med en och samma axel sedda ifrån jorden. Det betyder att ett oändligt universum med nödvändighet hade behövt vara tvådimensionellt om det skulle existera, precis som talserien.

Det påminner mig om sköldpaddan som halverade sin gång och därför aldrig nådde målsnöret. Det är samma principer som råder i Pythagoras sats. En teoretisk triangel kan aldrig bli ett streck oavsett hur lång basen är och hur kort höjden är. Ergo; Pythagoras sats omöjliggör ett oändligt universum. Eller man kanske skulle säga att ett ändligt universum möjliggör Pythagoras sats?

Det är möjligt att universum kommer att expandera i all oändlighet, men universum kommer inte att nå oändliga avstånd ändå. Man bör se det så här; universum kommer att expandera till nästa år, och när det året har gått kan man se det som att universum kommer att expandera till nästa år, och efter det året så kommer universum att expandera till nästa år. Ett år är här godtyckligt satt naturligtvis, man kan lika gärna säga ”universum kommer att expandera till nästa miljardte år, följt av ytterligare en miljard år” osv. Det enda man kan säga med säkerhet är att man alltid kan lägga på ett år till oändligheten, och oändligheten kan därmed inte finnas.

Oändligheten är inget reellt tal, det kommer aldrig att bli ett reellt tal. Oändligheten kan förvisso skrivas konceptuellt, dvs. en liggande åtta, men denna liggande åtta kan inte adderas, subtraheras, divideras eller multipliceras.

Det är ett felslut att tänka sig intigheten utanför universum som en entitet eller en oändlig och/eller mörk utsträckning. Man bör se universum som en (o)ändlig och krökt sfär. Oändligheten finns således bara inom universums krökning. Det finns ingen mening med att föreställa sig ”utanföruniversum” eller intet. Vi står inom universum och beskådar vårt universum och den s.k. oändligheten utanför det här konceptet varken finns eller kan förstås. Det kan inte förstås eftersom det inte kan finnas. Frånvaron av ljus är inte lika med svart. Svart är en perception som endast finns hos levande varelser i universum. Frågar man en blind vad svart är för något så svarar han nog att det är detta som han upplever. Men svart finns inte utanför tänkande varelsers hjärnor, svart är ett hjärnspöke. Därmed så har vi eliminerat behovet av att föreställa sig det s.k. utanföruniversums egenskaper.

Det enda ställe som oändligheten har en teoretisk bäring i är den tvådimensionella talserien. Teoretisk eftersom man i teorin kan fortsätta att räkna hur långt som man vill eller orkar.

Är Gud då underkastad de fysikaliska lagarna? Nej, hellre än att tro på min egen teori så väljer jag att tro på en allsmäktig Gud. I synnerhet som Gud har bevisat sig för oss.

Roger Klang, civis Lundensis, Scaniae Sveciae, den 12 oktober 2014

Multiversum

mars 23, 2014

Multiversum

Vad är det som säger att universum måste sluta först vid ett multiversum? Om inte det idag kända universum är hela universum så behöver inte heller vetenskapsmännen och kvinnorna dra gränsen vid multiversum. Det kan lika gärna finnas ett större universum efter det då multiversum anses vara bara nästan oändligt. Efter detta multi-multiversum kan det finnas oändligt många multiversum i all evighet, för varför stoppa vid ett multi-multiuniversum?

Det behöver inte vara just den här enheten – universum som vi känner det – som är störst. Men det finns heller ingen anledning till att hävda att det måste finnas något multiversum som är större.

Ett multiversum skulle i och för sig kunna förklara varför vi lever i ett universum som är så finjusterat att det är precis anpassat för att producera intelligent liv som kan begrunda över Multiversum. Men man skjuter bara problemet med skapelsen framför sig hela tiden.

Men hur mycket Stephen Hawking och hans agnostiska eller ateistiska kamrater önskar så kan de inte utesluta att det finns en Gud. För det spelar ingen roll hur stora universum som det kan finnas, man kan ändå inte göra sig av med en möjlig skapare hur många multiversum som än finns. Då kan vi lika gärna stanna där vi är idag, och godta ett (1) universum utan att utesluta det obevisbara, att det kan finnas ett ännu större multiversum. Jag betvivlar att man kan göra matematiska beräkningar som är valida och stödjer teorin om ett möjligt multiversum. För varför ska man tillämpa vårt synliga universums matematiska lagar på en massa andra konstiga naturlagar i multiversum? I vilket fall som helst så är jag säker på att man inte kan göra matematiska beräkningar som stödjer teorin om multiversums UPPKOMST, när man inte ens matematiskt kan bevisa kausaliteten till det synliga universums tillkomst.

Frågan är var man ska stanna. Först visste människan att jorden var universums centrum. Sedan så blev plötsligt solen centrum för vårt solsystem. Långt senare förstod vi att lever i en galax. Strax därefter levde vi i en galaxhop bland miljardtals andra galaxer. Och nu säger de, utan att kunna se eller detektera detta mystiska multiversum, att vårt universum bara är ett bland ofantligt många universum med olika betingelser och naturlagar. Och vilka är dessa naturlagar frågar jag då? Matematik och naturlagar synes komma i en och samma tappning och är beroende av rummet, tiden och massan. Jag kan inte föreställa mig ett universum utan dessa tre faktorer.

Kanske kan man gå för långt. Var är det rimligt att sätta gränsen för universum eller multiversums utsträckning? Någonstans måste man hålla igen fantasin och lita till det sunda förnuftet, i synnerhet som det fullständigt saknas empiri för ett multiversum.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 23 mars 2014

Abort

december 6, 2013

Terminating your pregnancy eller abort; borde det inte kallas för Terminating your baby?

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 6 december 2013

Proof of God’s existense

december 2, 2013

PROOF OF GOD’S EXISTENCE

Suppose that man creates a machine that is so powerful and has such a good processor that it can compute as good as a human.

If one then asks the question to the computer, ”Do you have consciousness?”

And we now assume that you have not programmed it to answer the question with either a ”Yes” or a ”No” by computing the question with only two simple bits, a 1 for ”Yes” and a 0 for ”No”, because that would be cheating. One must not cheat, consequently one must not program the computer either with long sequences or with short bits to answer the question.

Whether the computer is to answer ”Yes” or ”No” it must have consiousness to do so, otherwise there will be ”system error”.

One thing that strikes me is that to create true artificial intelligence, you have to create a self-learning computer. Only then can the autonomy required for consciousness of a computer be achieved, otherwise it will always do what it is told to do and never to think independently.

How will it then be able to have consciousness?

Personally, I believe that in order to create a computer with consciousness, you have to make the computer Biological and with a nervous system, because I believe that it requires feelings to have consciousness. Whether it concerns emotions to oneself or to others, feelings is still required to have an ego.

And to have an ego requires, in turn, to have a survival instinct.

For man to have a survival instinct it requires in turn that he has a soul. For what else would urge you to try to survive? And not only that, what else would urge you to live a full life? Darwin does not give us an answer to that question, the fact is that the less educated have always multiplied more than the educated, culture consuming elite.

To have a soul requires that God exists.

Human beings are, man thinks, man feels, man seeks higher values ​​= God exists.

Merry Christmas to you all!

Roger Klang, Lund Scaniae Sweden, December 2013

Gudsbevis Julen 2013

december 2, 2013

Gudsbevis

Anta att människan skapar en dator som är så kraftig och har en så bra processor att den kan tänka lika bra som en människa.

Om man då frågar den; ”Har du ett medvetande?”

Och vi antar nu att man inte har programmerat den att besvara frågan antingen med ett ”Ja” eller ett ”Nej” genom att komputera frågan med endast två simpla bit, ett för 1 eller ”Ja” och ett för 0 eller ”Nej”, för det vore fusk. Man får inte fuska, så man får inte programmera datorn vare sig genom långa sekvenser eller med korta bits till att besvara frågan.

Vare sig den ska svara ”Ja” eller ”Nej” så måste den ha ett medvetande för att kunna göra det, annars blir det ”system error”.

En sak som slår mig är att för att skapa riktig artificiell intelligens så måste man skapa en självlärande dator. Endast så kan den autonomitet som krävs för ett medvetande hos en dator uppnås, för annars så gör den ju alltid vad den blir tillsagd att göra och tänker aldrig självständigt. Hur ska den då kunna ha något medvetande?

Personligen tror jag att för att skapa en dator med medvetande så måste man göra den datorn biologisk och med ett nervsystem, för jag tror nämligen att det krävs känslor för att ha ett medvetande. Vare sig det rör sig om känslor för sig själv eller andra så krävs det känslor för att ha ett ego.

Och för att ha ett ego så krävs det i sin tur att man har en överlevnadsinstinkt.

För att människan ska kunna ha en överlevnadsinstinkt så krävs det i sin tur att hon har en själ. För vad skulle annars mana dig till att försöka överleva? Och inte bara det, vad skulle annars mana dig till att leva ett rikt liv? Darwin ger oss inte något svar på den frågan, faktum är att de lågutbildade alltid har förökat sig mer än den högutbildade kulturgående eliten.

För att ha en själ så krävs det att Gud finns.

Människan finns, människan tänker, människan känner, människan strävar efter högre värden = Gud finns.

God Jul på dig!

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, december 2013

Filosofisk frågeställning; Den rike hustrumördaren och den ovetande kocken.

november 16, 2013

En rik man som hade sin egen kock har en fru som den rike maken tror är allergisk mot vallmofrön. Den rike maken vill mörda sin fru, så han planterar vallmofrön i deras mat. Nu visar det sig att frun inte är allergisk mot vallmofrön, som den rike maken trodde. Men däremot så var hon allergisk mot jordnötter, och kocken hade ovetandes om detta faktum lagt jordnötter i salladen. Så frun dör ändå.

Frågan som uppstår är; Bör då den rike mannen dömas på sina intentioner? Eller bör han dömas på resultatet, att frun dog? Eller bör han inte dömas alls? Kocken kände inte till att frun var allergisk mot jordnötter, så han hade inga intentioner. Visserligen så var den rike mannens intentioner att döda frun med vallmofrön, men hon dog ju inte av vallmofröna. Skulle man döma den rike mannen så måste man döma honom för hans intentioner, inte för att frun dog eftersom det var kocken som ovetandes orsakade att den rike mannens fru dog.

Ska man låsa in folk på deras intentioner?

Svaret är Ja – vi måste låsa in folk på deras intentioner! Den rike mannen bör dömas för premediterat mordförsök, men inte för mord.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 16 november 2013

Kvantmekanik och Relativitetsläran, går dem ihop?

november 3, 2013

 

Så vitt jag vet så finns det bara en teori som gör anspråk på att koppla ihop Kvantmekaniken med Relativitetsteorin – Strängteorin. Niels Bohr hade en serie publika debatter mot Albert Einstein där den ena försökte vederlägga den andre. ”Does the moon exist only when you look at it?” frågade Einstein Bohr. Även om Einsteins fråga var ledande så hade han rätt. Månen existerar oberoende av betraktaren. På empiriska grunder kan vi avgöra detta. Hur?

Premisser; Låt oss säga att vi har 10 astronomer på 10 olika ställen på jordytan (eller i rymden om man hellre vill det). Av dessa tio astronomer så observerar 9 av dem inte månen vid ett givet ögonblick. Den tionde gör det. Han konstaterar att månen finns på en bestämd koordinat på ett bestämt avstånd från jordytan vid det givna ögonblicket, en koordinat och ett avstånd så exakt att vanliga människor inte kan avgöra det med blotta ögat eller med amatörteleskop. Sedan går han ifrån det astronomiska instrumentet. Fem minuter senare så observerar astronom nummer 9 månen. De övriga astronomerna är nu overksamma. Astronom nummer 9 konstaterar nu att månen finns på en bestämd koordinat på ett bestämt avstånd från jordytan vid det givna ögonblicket, en koordinat och ett avstånd så exakt att vanliga människor inte kan avgöra det med blotta ögat eller med amatörteleskop. Sedan går astronom nummer 9 ifrån teleskopet och astronom nummer 8 tar vid fem minuter senare 100 mil ifrån teleskop nummer 9. Och så fortskrider det tills alla astronomer har fått en möjlighet att ensamma studera månens exakta läge och avstånd ifrån jorden.

Konklusion; Hade Niels Bohr haft rätt om att de kvantmekaniska lagarna gällde även i makro-världen, så hade inte månens bana, omloppstid och avstånd från jorden kunnat avgöras på ett korrekt och exakt sätt av varje enskild astronomisk observatör, som för experimentets skull alla befinner sig 100 mil ifrån varandra. Sekvensstudien skulle inte ha visat att månen lyder under matematiskt förutsägbara lagar. Men den följer en förutsebar beräknad bana runt jorden på ett visst oomkullrunkeligt avstånd. I alla fall så är det vad jag tror. Om månen lyder under matematiskt förutsägbara lagar till skillnad från sannolikhetslagarna så existerar den också med säkerhet på ett bestämt förutsebart ställe och man kan beräkna dess omloppsbana! Världens astronomer kanske borde göra ett litet experiment så som jag har beskrivit det ovan, bara för skojs skull?

På empiriska grunder så hade bevisligen även Einstein fel. Annars skulle inte min elektroniska klocka fungera. Strängteorin som sammankopplare av de Kvantmekaniska lagarna med den allmänna Relativitetsteorin är därför tilltalande för mig. Jag vet till och med hur strängar kan sträcka sig från den ena änden av universum till den andra. Svaret heter fraktalgeometri. Med fraktaler kan man skapa veckade linjer som likt en nästan oändligt förstärkt mobiltelefonmottagare uppnår en yta som närmar sig oändligheten.

Einstein hade inte fel mot Bohr, han hade rätt före Bohr men Bohr arbetade på något nytt och därför såg folk det som att Bohr avgick med segern. I själva verket hade båda lika rätt, eller fel, beroende på hur man ser det. Bådas teorier var sanna. Men båda hade fel om att man kunde överföra sin egen föredragna teori på den andres. (Exempel; ”Gud spelar inte tärning” och ”Existerar månen bara när man tittar på den?”.) Kvantmekaniken förefaller inkompatibel med Relativitetsteorin, det kommer att visa sig fel tror jag. Bägge teorierna är sanna.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 3 november 2013

Det yttersta Gudsbeviset?

mars 4, 2013

Det yttersta Gudsbeviset?

En observatör som observerar en partikel på atomnivå kommer inte att se något kvantsprång, utan partikeln kommer att låsas just i det ögonblick den observeras och tillåta sig att observeras eller mätas. Osäkerheten i partikeln försvinner alltså när man mäter eller observerar den.

Varför fungerar inte det på makronivå då? Det är en fråga som fortfarande väntar på ett svar.

Men nu har jag ett svar, som tillfredsställer i alla fall mig. Det är för att Gud har tillverkat världen enligt en kvantmekanisk modell. Gud bryr sig inte om att observera små kvantsprång, därför så är osäkerhet i små partiklar, utom när vi människor observerar eller mäter dem, alltid ett fenomen som naturligt tillåts fortgå. Skulle Gud emellertid observera små partiklar så är världen han har skapat sådan att osäkerheten i dem försvinner. Kan Gud skapa en sten som är så tung att han inte kan lyfta den; Kan Gud skapa en partikel som han inte kan mäta? Det är en fråga som då blir besvarad – ja det kan han. På så sätt skulle man kunna säga att han inte är allsmäktig, men på ett trivialt och intetsägande plan.

Varför har han då skapat världen så? Därför att vi var tänkta att ha en fri vilja! Vi är inte förutbestämda att vandra en viss väg. I våra hjärnors minsta beståndsdelar existerar kvantsprång, men för vår kropp gör det, det inte. Och det beror på att Gud observerar alla fysiska ting på makronivå. Det är Gud som observatör som gör att vi befinner oss på ett och samma ställe.

Stephen Hawking har sagt att; ”De som säger att man aldrig kan veta vad en person kommer att göra, glömmer att man med ganska hög sannolikhet kan estimera en viss persons framtida handling om man känner den personen.”

Samma sak är det för Gud. Han kan estimera att vi kommer att handla på ett visst sätt till 35 procents sannolikhet, handla på ett sätt till 7 procents sannolikhet, och alla möjliga sannolikheter däremellan. Liksom en kasinoägare vet att han kommer att vinna i slutänden, kommer Gud att till sist att veta alla utgångar. På så sätt blir han allsmäktig trots att vi har en fri vilja, och i många enskilda fall så blir det också en god utgång även om sannolikheten för just den utgången skulle vara lägre än för någon annan möjlig utgång. Vid tillräckligt många goda utgångar så kan man kanske förändra hela världen på en sannolikhetsskala? Jag vet inte, men om tillräckligt många människor kommer till Gud så kan man kanske påverka ett helt land i en bättre riktning, vars helhet ger en helt annan sannolikhetskalkyl.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 4 mars 2013

Tidslinjen och Riemannhypotesen

oktober 31, 2012

Tidslinjen och Riemannhypotesen

Livslängden hos ett djur och människan avgörs av tre samverkande faktorer:

  1. Artens individstorlek
  2. antalet avkommor som överlever in i vuxen ålder
  3. överlevnadsfördelar i befintlig miljö och med befintlig konkurrens

Vad har det här att göra med tidslinjen och Riemannhypotesen? Jo, jag tror att vår egen personliga levnadstidslinje har att göra med en energikonserveringslag i slutna system som jorden (Tellus). Om det inte hade varit för tyngdkraften från jorden så hade måhända vår egen tidslinje varit ”konsekvent” och vi hade levat för evigt? (Men då hade inte evolutionen behövts eller kunnat finnas.) Med ”konsekvent” menar jag att tiden hade gått lika snabbt för allt och alla varelser överallt. Livsformers uppkomst med liv, avkomma och död är enligt min teori endast möjligt i energikonserverande slutna system som jorden, och evolution är en nödvändighet för liv, eller en naturlag. Jag kan tänka mig att varelser på andra planeter i andra solsystem lever kortare alt längre generellt överlag, beroende på hur tung deras planet är.

De säger att tid hoppar. Kanske hoppar inte tid med jämna intervaller? Kanske hoppar tid enligt Riemannshypotesens raka ”primtalslinje”? Kanske är den vanliga talserien (1,2,3,4,5,6…) i själva verket beskrivningen av en tidslinje där primtalen utgör nuet för stunden i hoppande tidsintervaller?

Kanske bestod ett av de två ”Branen” som universum sägs härstamma ifrån av de matematiska lagarna, en rät tidslinje som talserien? Kanske bestod det andra Branet av ren lägesenergi? Och sedan fördes de samman och vi fick Big Bang. Men varför får vi då inte nya Big Bangs varje gång ett svart hål bildas? Eller får vi det? Det kan jag inte svara på.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 31 oktober 2012

Once upon a time there was a great little good man in a great country.

oktober 29, 2012

Once upon a time there was a great little good man in a great country.

This is a fairytale with both a happy and a sad ending, whichever you prefer. This kingdom consisted of several big and mighty cities. As it happened, half of the kingdom consisted of 50% good people mixed together with half of the cities consisted of 50% bad people. For the example, let us assume that the good people lived together in a certain part of the city and the bad people lived for themselves in another part of the city, but it could just as well have been totally mixed! Sometimes the bad people lived in the inner city and the good people lived in the suburbs, but in other cities it was the other way around. The good and bad were of no particular color whatsoever on either side and there was no superficial distinction between them. But the people that runned the kingdom were all good people, or almost all of them were anyway. Counting all the good ones, they worked for a living and some of them were rich, and some of them were poor and had to work very hard for their living. The king’s advisory board saw to it that the cities prospered, but not alone, there were a lot of good people in all the cities of the kingdom whom all worked in the same direction and had the same wish of hope for their little children.

The rest were robbing and stealing and murdering people for a living, they were the evil ones.

Since the king was so good he one day thought of an idea, what if I switched the good people in the kingdoms advisory board with the poor bastards that had so little good spirit, from none of their own fault?! The king called it “change” and “hope”. The king managed to maneuver out the good people in the advisory board, whom had so much power. Come winter the king had replaced every good man in the advisory board with evil people. Now all the good people had no one to rely on for speaking in their behalf. But it was for a good cause – equality.

So what happened with this great kingdom when the good people in charge were removed from office, did the kingdom prosper under their new rulers? Or did the kingdom go downhill from their earlier glory? I think we all know the answer to that question. Remember, no one said anything about creed and color in this fairytale, it is just an intellectual experiment! Is it possible for such a kingdom with such a constellation of people and people in power to prosper? Of course in real life a flower can flourish in the worst of ghettos, and a bad apple can grow in the best of conditions, but we are speaking of generality. That is what people call “national character”, and it is important to understanding groups of people. The flower in the ghetto is the individual, and that is important too to understand humanity and being decent. So what happened with the kingdom?

You might reply that the good people may not have been so good since their elders and ancestors oppressed some of the bad people in the past. Ok, so why do you suggest a prosperous nation prosper? Is it race that determine prosperity? If that is your view then you are a racist, and that is exactly the running point!

What I am saying is that a society should let the good people into office and not allow affirmative action, as our king did in this example. If we do as I suggest, the flower that flourish in the ghetto will always stand a chance. But if we do as our king did, all the good people will become excluded from office eventually (color and creed irrelevant), and we will get a Robert Mgabe and a Zimbabwian system as soon as the good king steps down.

Lead on America! Or are you already finished, defeated by yourself?

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 29 oktober 2012