”Universum är som det är. Det är ett mysterium, men det råkar helt enkelt passa för liv, hade det varit annorlunda skulle vi inte ha funnits här och kunnat diskutera frågan.”

Ateister menar att; ”Universum är som
det är. Det är ett mysterium, men det råkar helt enkelt passa för liv, hade det
varit annorlunda skulle vi inte ha funnits här och kunnat diskutera frågan. Det
är möjligt att det finns en djup underliggande harmoni i universum, men det
finns ingen tanke eller mening bakom det – åtminstone ingen som skulle vara
begriplig för oss.”
Enigmat är emellertid inte löst med denna
förklaring, enligt mig! Problemet med det sättet att tänka, som ateisterna gör,
är att det bara finns ett (1) känt universum. Om det bara finns ett (1)
universum så är det osannolikt att just detta enda universum slumpar sig så att
intelligent liv som kan diskutera sin egen existens är möjligt i det, för att
inte säga troligt eller kanske till och med oundvikligt i det. Sett i ljuset av
detta så är idén om multipla universa lockande att ta till sig, men inte ens
den möjligheten eliminerar existensen av en skapande Gud. Faktum är att om man
kausalt kan härleda existensen av existensen bakåt i tiden bakom Big Bang, vare
sig det var Bran som möttes och orsakade Big Bang eller någonting annat, och
härleda existensen till naturliga orsaker bakom det som skapade dessa Bran som
skapade Big Bang, så skulle man ändå inte en gång för alla motbevisa existensen
av en skapande Gud. Inte ens om man förklarade universums existens med att vårt
universum är ett i raden av ett oändligt antal universum som skapats genom en
gigantisk explosion och som slutligen faller ihop till en singularis i en
implosion bara för att explodera igen, så kan man eliminera existensen av en
Gud, men möjligen kan man eliminera existensen av en skapare i så fall,
förutsatt att Guds tillvaro är begränsad av ramarna för ett sådant pulserande
universum. Fast då blir Gud maktlös när det kommer till möjligheter att skapa
och han blir som en kork på havets yta som bara flyter med strömmarna, och är
därför osannolik om än inte omöjlig. Men det förutsätter naturligtvis att det
pulserande universum är ett faktum, dessutom så uppstår en ny frågeställning
som gäller under alla omständigheter; Är Guds tillvaro begränsad av ramarna för
det existerande universum? Jag vill inte tro det eftersom han då inte kan ha
skapat universum utan att samtidigt ha skapat sig själv, och därför så är jag
en anhängare av Bran-teorin, som frikopplar Gud från universums ramar och
själva skapelseögonblicket. Dessutom är Bran-teorin en av få existerande
realistiska teorier som beskriver existensen före Big Bang.

 

Citat i rött av mig.

 

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 19 september 2011