Geofysikalisk klimatologi, hälften vetenskap – hälften religion

Många larmar om uppvärmningen av jorden, eller kanske snarare – larmar om ”klimatförändringar”, som det lite vagt heter därför att forskarrapporterna är så tvetydiga ifråga om jorden förväntas att värmas upp, eller om vi kan förvänta oss varierande klimatförändringar beroende på var någonstans i världen vi bor.

Då och då kommer larm om att isflak stora som Gotland brutits loss i Arktis. Att isbergen bryts loss kan bero på att vattnet vid isens rand värmts upp, och/eller så är det något helt normalt att stora isflak bryts loss. Men i vilket fall.., frågan som borde ställas är; driver dessa gigantiska isflak verkligen söderut och smälter? Eller smälter isen i Arktis för att varmare vatten tar sig upp dit? Eller smälter isflaken inte alls eller väldigt lite, utan stannar kvar i Arktis och slår sig ihop med annan is på andra ställen? Gud vet vad som händer med dem, ingen rapporterar om det efter att isflaken väl har brutit sig loss. Och så var det, det där med Archimedes princip! Den innebär att det vatten som trängs undan av isen inte ökar i volym när isen smälter.

Salt vatten fryser dåligt till is; Ett möjligt argument för att en höjning av havsytan kommer att äga rum vore att den stora salthalten i havet gör så att den saltfria isen (huvudsakligen skapad av nederbörd) väger mindre i förhållande till det flytande vattnet i sin omgivning, och därmed tränger undan vattnet i mindre utsträckning, så att när den smälter tar upp mer plats. Nederbörden förmodas ha bundit upp mycket av jordens vatten på Arktis is medans den lämnat saltet kvar i haven, därför så skulle isen förmodat innehålla större mängder sötvatten än den tränger bort saltvatten, på grund av viktskillnaden mellan saltvatten och sötvatten. Men detta resonemang ska vi snart se inte stämmer!(*)/(*)

Appendix till ovanstående stycke; Salt vatten fryser som sagt var dåligt, i synnerhet under vattenytan. Eftersom salt vatten inte fryser till under Arktis is så kan heller inte Arktis omringande vatten till ismassorna, i ett historiskt eller nutida perspektiv, ha tillfört ismassorna salt som kan förändra isens potentiella vattenmassa/vikt genom att binda upp havets salt. Det vore oförnuftigt att anta.

(*)Den totala havsnivån kommer av allt att döma att förbli densamma oavsett hur mycket is som smälter eller inte smälter av från Arktis (enligt Archimedes princip) på grund av att den saltfria men skrymmande isen har lägre densitet än det omringade vattnet. (Alltså väger isen mindre per jämförd volymenhet saltvatten, det är därför den flyter!) Is tar större plats än saltvatten, det är sant, men samtidigt så är som sagt isens densitet lägre än saltvattnets, och det minskade trycket från den kvarvarande isen får deduceras från det totala tillskottet sötvatten ifrån isen till havsnivån; resultat plus minus noll. (Man kan bortse från bubblor eller gaser i isen djupare än några meter från toppen, eftersom sådana inte existerar i den komprimerade isen.)(*)

Vi borde snarare vända våra blickar mot isen på Antarktis i söder, som vilar på berggrund! Smälter Antarktis ismassor? Detta är intressant på dubbla plan; dels så skulle det tillföras vatten till haven om det var så, och dels så skulle ”kontinenten” stiga på grund av den mindre massan is som tvingar ner berggrunden, vilket får till följd att havsnivån stiger också av den anledningen. Men jag tvivlar trots allt på att is, som inte är i kontakt med varmare havsvatten från norr, kan smälta på de sydligaste breddgraderna! Det är generellt så att Antarktis omkringliggande vatten är betydligt mer ”isolerat” ifrån varmare strömmar i norr på ett helt annat sätt jämfört med hur Arktis påverkas av Golfströmmen. I Västantarktis tycks det finnas en liten svaghet i det slutna antarktiska systemet, men å andra sidan så växer isen till i Ross-havet i östra delen av Antarktis.

Antarktis och dess betydelse för havsnivån; Enligt Jonathan Bambers, professor of physical geography at the University of Bristol, studie så ligger den största faran i att när isen smälter (ovanifrån), en is som vilar på berggrund under havsytan, så rinner vatten igenom isen ner mot berget vilket leder till en ökad friktion som kan uppstå mellan isen och berggrunden som ökar risken för att delar av istäcket sakta ska glida ut i havet.

För det första så kommer inte isen att smälta ovanifrån på de breddgraderna, inte ens om temperaturen stiger med 3 grader celsius, eftersom temperaturen dygnet runt fortfarande kommer att vara en bra bit under 0 grader. För det andra så är det som jag sade så att det mesta av isen inte är i kontakt med varmare vatten, och det finns heller ingen golfström att ta med i beräkningarna, för sydpolens del. Det finns is i vattnet i Västantarktis, som visserligen sitter ihop med kontinental-isen längre in, och det är denna is som ligger som en skiva på den stora bukten intill Atlanten som smälter av. Resultatet; väldigt liten havsnivåhöjning, om ens någon.

Glaciärisarnas betydelse för havsnivån; Glaciärisen på i synnerhet Grönland har smält ner till dagens låga nivå sedan år 1900. Det rör sig om ansenliga mängder is! Men på samma tid så har havsnivån endast stigit 5 centimeter (somliga säger 1-2 dm) genom den totala avsmältningen från Grönland, andra glaciärer samt nettosumman av eventuellt tillfryst inlandsis och avsmält inlandsis i Antarktis! Sammantaget så talar allt alltså för att det inte kommer att bli några större landområden under vatten genom den utlovade meterhöga havsnivåhöjningen (somliga säger 70 meters havsnivåhöjning om all Antarktis is smälter ner, alltså rena rama ”Waterworld”, filmen med Kevin Costner ni vet).

Men det är tydligt att den uppskrämda forskarvärlden och vänstermedia motvilligt blir allt mer medvetna om hur det ligger till med den påstådda faran från de två polarisarna i norr respektive syd, alltså att den enda riskfaktorn är sydpolen. De flesta klimatforskare och klimatforskande geofysiker (den sistnämnda är en självmotsägelse mellan två discipliner varav bara den ena delen är vetenskaplig, den andra är religion och när man blandar de båda så får man voodoogeofysik) förutsätter det de försöker bevisa med sin pseudoforskning, och därför har inga dementier av tidigare forskarpositioner gällande Arktis påstådda men felaktiga betydelse för havsnivån tillkommit från någon agent sedan det stod klart för dem att det finns något som heter Archimedes princip. Behövs det ytterligare bevis för att Klimatforskning är politiskt motiverat men föga vetenskapligt?

Högre havsnivå utan avsmältning från Arktis; Om inte isen i Arktis hade smält av en del emellanåt utan kanske till och med ökat i volym, så hade en del av världens sötvattensreserver och inlandshav bundits upp i Arktis ismassa, vilket hade fått till följd att havsnivån faktiskt borde stiga något lite under kalla perioder vid polerna! Regn och snö är inte ett slutet havsfenomen, så det vatten som försvinner från inlandssjöar genom avdunstning till isarna vid polerna genom nederbörd, fylls ofta på med vatten från världshaven och vice versa. Men slutna inlandshav inverkar inte genom Archimedes princip på havsvatten, inlandshav ligger ju omringat av landmassa, därför så ökar Arktis tryck på världshaven genom nederbördstillskott och havsnivån stiger totalt sett, men bara lite, ungefär lika mycket som glaciärerna smälter av. Att Arktis smälter bort kan vara förklaringen till att havsnivån endast stigit fem cm de senaste hundra glaciärsmältande åren.

Gud; Allt som allt så framstår vårt jordklot alltmer som universum, det är ett välbalanserat geologiskt och atmosfäriskt system som tycks gjord efter ritningar som ytterligare styrker Guds existens!

Växthuseffekten; Det borde vara så att klimatforskare insåg att man utgår från naturens ”eviga” naturliga tillstånd, och därifrån kastar fram teorier som klimatmodeller efter växthusgasutsläpp. Inte i helskotta förutsätter man att människans utsläpp, vilket enligt de flesta klimatologer skulle leda till växthuseffekt, är den utgångspunkt forskarna bör ha! När man påstår att det naturliga sättet att se på saken (det naturliga sättet = att det egentligen är de domedagsprofeterande klimatforskarna som ska bevisa att naturliga variationer i klimatet inte är naturliga variationer) inte är det som måste bevisas, så visar man en tydligt oseriös sida. Hur ska man någonsin kunna använda sig av forskning i det förflutna, typ årsringar på träd, borrkärnor i is och tundra etcetera om man inte har ”det naturliga förloppet” eller naturtillståndet att utgå ifrån? Om man utgår från klimatmodellen ”växthuseffekten” så kompliceras sådan forskning genom att man vänder på problematiken och räknar åren baklänges. Med en sådan metodik kan man bevisa vad som helst och ingenting, det blir ett cirkelresonemang där man utgår från det man försöker bevisa!

Vem är då jag som yttrar mig; En påläst lekman kan yttra sig i just denna fråga, eftersom klimatforskarna står på en kunskapsnivå som kan jämföras med de läkemedelskunnigas vetande/tro på 1600-talet. Det där med Archimedes princip hade jag inte tänkt på själv, men i övrigt är det mina tankar, som jag förvisso har fått verifierade en del av dem. Man kan uppfinna hjulet flera gånger, i synnerhet som idén bygger på logik! Jag prövade experimentellt att frysa in salt vatten i min frys, men det blev bara iskross av det. Jag har satt ihop mina hypoteser utifrån hopplockad information, mestadels utspridd i tid och rum.

Roger Klang, Lund

Nationella oljetillgångar skapar inte välstånd ens i västvärlden, men vad gör?

Jag har äntligen lyckats med att få rätsida på de makroekonomiska lagarna i frågor om naturtillgångar i nationell utvinning såväl som privat utvinning. Det kan tyckas självklart när man inte själv har försökt, när man bara läser vad jag skriver, men det ligger mycket funderande bakom under lång tid. Ingen har ännu kastat fram genomgående uttänkta teorier på området vad jag vet, inte ens ekonomipristagaren till Alfred Nobels minne 1998, Amartya Sen (bördig från Indien men numera verksam vid Harvard University, USA) som fick ekonomipriset för sina semifilosofiska teorier i böcker som bland andra ”Development as Freedom” (Utveckling som Frihet), som handlar om hur varierande grader av välstånd för stater eller regioner är kopplat till frihet kontra (kvinno-)förtryck, det nationella beteendet med socioetnologiska karaktärsdrag och/alternativt klantänkandet (men inte om man ska tro svenska Wikipedia [PK varning], jag har dock läst boken själv och den är inte svår att förstå).

Enligt de ekonomiska lagarna så får ett land allmänt välstånd eller allmän nöd efter vad det förtjänar, summan av varje individs godhet alt. ondska för att uttrycka mig kort om Amartya´s teorier (förmodligen under protest från Amartya, likväl så är det otvetydigt vad han säger mellan raderna och jag tror inte att han skulle förneka det om man pressade in honom i ett hörn, vilket inte borde vara särskilt svårt om inte karln hade varit så briljant), och enligt mig så är det ett direkt Gudsbevis. Men Amartya själv säger ingenting om Guds finger, han betonar desto mer att de fattigare delarna av världen kan om de vill byta spår, precis som vi här i väst gjorde. Och det är helt riktigt och en väsentlig part av nationalekonomi, för normalt så pendlar ett land mellan piska och morot av olika anledningar, såväl Sverige som Afghanistan fast från olika utgångspositioner, men den enda vägen till varaktigt allmänt välstånd går genom sann demokrati! Men ett oljeexporterande land som Norge eller det självförsörjande okända oljelandet Danmark är ju så mycket rikare än Sverige, vad betyder det för en stackars svensk? Att inte kunna förklara detta har varit en stor lucka i Amartyas teorier, men nu kan jag förklara! Norge må sakna ekonomiska skulder och har 2 385 miljarder pengar på banken som nation, men detta innebär inte att norrmännen har sitt på det torra, snarare så har deras naturtillgångar varit till förbannelse för dem, fram tills nu! Norge påbörjade nämligen den 20:e koncessionsrundan för utvinning av olja och gas i Norska havet och Barents hav sommaren 2008, och Totalt i rundan ingår produktionslicenser till internationella aktörer såväl som inhemska privata, för 79 områden i haven. Norge är en nation med stora papperstillgångar i förhållande till sina ändå anständiga reella tillgångar. Norge kan nämligen inte använda sitt monetära överskott från oljan utan att överhetta sin ekonomi, detta är välkänt. Så därför kan Norge ha ekonomiska papperstillgångar som överstiger Sveriges, men ändå inte åtnjuta större välstånd. Det tillkommer monetära nackdelar med att vara ett statskontrollerat oljeproducerande land, förutom att man inte kan använda sig av sina intjänade oljepengar till allmänt välstånd. Priser och löner drivs upp simultant när man ändå frestas att tumma på papperstillgångarna, vilket både Norge och Danmark gjort snarare som regel än undantag. (När jag var ung under tidigt 80-tal och bodde i Lund, så var den svenska kronans kurs klart fördelaktig gentemot den danska, jag tror att man fick 1 dansk kr för varje svenska 75 öre.) Om bara lönerna hade drivits upp utan att priserna drivs upp, så hade statliga oljetillgångar varit till klar fördel. Men nu handlar ekonomi och välstånd inte om olja, som vi kan lära oss av OPEC-ländernas sorgliga situation, nej national- och makroekonomi handlar om kvinnor! Ett land kan därför inte leva på sina oljetillgångar, såtillvida dessa inte är extraherade och raffinerade av en aktör på den privata marknaden med fri konkurrens. Låt mig ge en liknelse; Att ha en statlig oljeindustri är som att låta någon samla på sig kvinnor genom sin attraktionskraft, och sedan försöka fördela dem till andra. Att ha en privat oljemarknad är som att låta konkurrensen om kvinnorna avgöras av individen. Allt är relativt, men frågan är om Norges statliga oljeexport leder till annat än marginella reella producerande tillgångar från utländska pengar så länge som oljan ägs av staten, för det som staten vinner på gungorna på den ekonomiska marknaden förlorar staten ofta på karusellerna. Det senare är en spekulativ hypotes, men tunga fakta talar för den, som ni kan läsa här: ”Den norska fastlandsekonomin växte med 6 procent 2008 (samma år som den 20:e koncessionsrundan ägde rum och oljemarknaden avreglerades; författarens anmärkning). Det är den högsta tillväxten på 36 år, enligt färsk statistik. Samtidigt fortsätter nedgången för olje- och gasindustrin”, rapporterar di.se den 26/8.
En mängd nya norska och internationella småaktörer har gjort sitt intåg på den norska oljemarknaden, även om norrmännen fortfarande är rädda för utrikes entreprenörer och hoppas att konsolidera oljemarknaden inom nationens gränser. Men man kan inte manipulera de ekonomiska lagarna framgångsrikt såsom t.ex. Putin försöker göra mer eller mindre medvetet i sitt Ryssland, tvärtom så slår de ofta bakut då. Så om aktörerna är utländska företag när man hade föredragit inhemska, så kan man inte förbjuda eller försvåra för dem om man som nation vill ha verklig ekonomisk framgång i reella tillgångar, alltså inte papperstillgångar. Snarare är det så att en nation tjänar på att ha utländska exploatörer av inhemska naturtillgångar, på så sätt kommer frivilligt skatteintäkterna och lönerna i form av utländska pengar, och som jag sade – nationalekonomi handlar om kvinnor, det är också välkänt bland arbetande nationalekonomer, även om det enda de vågar medge är att kjolmodet går mot kortare kjolar vid högkonjunkturer och längre vid lågkonjunkturer. Detta förklarar varför OPEC-länderna inte lyckas med att producera allmänt välstånd i sina länder, och varför olja ensamt inte kan ge välstånd! Och när man vet det, så öppnar sig nya möjligheter för att räkna ut de komplicerade ekonomiska mekanismerna mellan tredje världens ekonomiska system och västvärldens, samt allas däremellan. Varför står ett selekterat ekonomiskt systems mekanismer i USA i motsatsförhållande till (eller inte i motsatsförhållande till, beroende på hur man ser det) motsvarande dito i arabvärlden? Jag tänker då främst på relationen massarbetslöshet kontra de ekonomiska konjunkturerna i mellanöstern och Afrika i förhållande till i västvärlden. Eller med andra ord – hur kan arbetslösheten stiga både i mellanöstern/Afrika och här i väst samtidigt, om national- och makroekonomi handlar om kvinnor? Vad skulle Amartya svara på det? Förmodligen så här översatt i mina USA-centrerade termer: USA:s moraliska elit har traditionellt sett varit de bästa av människor och deras inneboende godhet skapar lugna känslor som ringar på vattnet, och därmed mindre våld(!) och följaktligen större frihet för kvinnor i hela världen, men periodvis så prövas amerikanarna av omvärlden och blir då mer politiskt pragmatiska, vilket får till följd att omvärldens moral inklusive Europas sjunker i motsvarande grad.***
Men det är de ekonomiska systemens mekanismer som kommer mellan väst och syd som är det verkligt komplicerade, t.ex. förhållandet mellan Sverige kontra Italien och vidare i kedjan Italien kontra Marocko exempelvis. För att kunna närma sig sanningen om detta så måste man först studera logistiska och monetära specifika överföringar mellan specifikt mottagarland vidare i en kedja från Italien till Sverige, på den privata marknaden. Det bör till en början röra sig om enkla material utan andra länders komponenter i produkten i så hög utsträckning som möjligt. Men ärligt talat så tror jag inte att man kan räta ut frågetecknen kring de makroekonomiska lagarnas mekanismer i detalj ens då, de är alltför komplicerade om man ska se dem i en helhetsbild. Faktorerna är oändliga för den enklaste vara, för man producerar och fraktar en vara med hjälp av producerade varor. Det som ytterligare komplicerar är att varor betalas i dollar eller euro.

***USA:s moraliska elit är inte med tvungenhet desamma som bibelfundamentalisterna, även om det finns goda sådana människor med, det är inte det jag menar med moralisk elit, jag tänker snarare på vanliga Gudfruktiga men inte nödvändigtvis religiöst praktiserande människor typ Ronald Reagan för att ta den perfekta modellen av en god man som trodde på Guds existens och intervention på jorden, utan att för den delen gå i kyrkan. Det är denna typ av människor som traditionellt sett har fyllt senatens och representanthusets platser, för de har inte hämmats av bibliska värderingar när de har skapat sin vanligtvis patriotiska politik. W är undantaget, ingen annan president före W har varit allvarligt bibeltroende vad jag vet, och i synnerhet inte i modern tid. Jag skulle kunna utveckla detta till en hel bok, bl.a. för att jag anser att USA:s hegemoni snart är bruten efter den här lilla tortyrbusinessen, eftersom det inte tycks som om det spelar någon roll för tortyrmoralen i amerikanska folket, att Vita Huset har en demokratisk president nu. Inte för att jag är demokrat, men så är det. Det finns fortfarande många goda och bra amerikaner, tortyrmotståndaren och republikanske presidentkandidaten John McCain är ett exempel på en mycket god amerikan, och det finns till och med bra delstater, åtminstone en – Utah. I övrigt så kanske det är dags för Amerika att gå samma väg som Romarriket, men det sker inte över en natt.***

Dessutom så har jag en ganska uppenbar teori om att kriserna i kölvattnet på börsbubblorna blir allt kortvarigare beroende på att män och kvinnor är snabbare med partnerbyten än förr. Andra har sagt det förr utan att blanda in kvinnor i det; eftersom konjunkturcykler följer kvinnornas sexuella preferenser så är lågkonjunkturer och finansbubblor en absolut nödvändig ingrediens för marknaden och därmed ingenting att vara rädd för (om man nu inte råkar vara en av dem som förlorar sitt jobb, vilket en individ kan göra utan att för den delen nödvändigtvis förlora sin kvinna/man, det heter nämligen inte ”makroekonomi” för intet) i ett land med symtomatiskt sunda finanser. Men 80-talet var för Sverige en inflationsmässigt unik tid i vår historia på grund av dålig politik. I skrällen mellan högkonjunktur och lågkonjunktur, som den 1990 unik för Sverige och en lågkonjunktur enbart för Sverige, så förekom det i alla fall då ett märkligt sammanträffande – ett regnlöst och molnlöst blixtrande åskoväder som exakt prickade in slutet på högkonjunkturen på kvällen i stadsregionerna Malmö-Lund en dag i sommartokiga maj 1990. Jag bara vet att detta som minst inträffade i Stockholms- och Göteborgsområdena med, för veckorna efter formligen exploderade vansinnesdåd genom att personer försökte tända eld på flyktingförläggningar över hela landet Sverige. Det var inga roliga tider, men inte en enda flyktingförläggning blev övertänd! Säger det något om brandsäkerhetsstandarden på flyktingförläggningarnas fasader, eller säger det möjligtvis någonting om oss svenskar? Det säger någonting om svenskarna såtillvida att vi återhämtade oss ekonomiskt och lite till från dessa svåra tider, vilket enligt Amartya Sen betyder att vi är i grunden goda människor de flesta av oss. För Gud så handlar det inte om vem som gör vad mot vem, det handlar om vem som gör vad! Där av de ekonomiska konsekvenserna för oss i början av 90-talets flyktingantipati och pyromandåd, trots att det var vi som blev illa behandlade av immigranterna till att börja med. Gud måste vara, och är konsekvent, och det visar att de kristna har den sanna moralen! Kvinnoförlust följer av en vägran att förtrycka i denna multikulturella värld, därför kan man som Amartya mycket väl tala om ekonomiskt välstånd som en följd av frihetssträvan, eller med andra ord godhet hos ett folk. Vore inte vårt sätt att tänka gott i Guds ögon så skulle arabvärlden förärats välståndet, om man nu tror på Gud. En mera ateistisk synvinkel vore att girighet, korruption och våld råder i större utsträckning i tredje världen, vilket omöjliggör framsteg där. Men det ateistiska synsättet håller inte vid en närmare granskning, bl.a. så hade svenskar en göra-rätt-för-sig-moral i gamla homogena tider (1800-talet till och med 1900-talets första hälft), men vi levde ändå i närmast total fattigdom. Och i ett land som USA har våldet florerat öppet sedan guldruschens dagar utan att påverka välståndet. USA är det främsta undantaget från Amartyas teorier ifråga om våldets betydelse för var en stat hamnar i välståndsligan, varför då om det inte är så att Gud finns som en utdelare av välstånd efter trogen tjänst och förtjänst? I sin bok Utveckling som Frihet så rör inte Amartya Tyskland som stat under nazitiden med tång, förmodligen för att konsekvenserna för Tyskland var fördröjda med över ett decennium (Tyskland gick till och med ekonomiskt framåt under delar av tiden, trots en militärbudget som var så stor att militären inte kunde förbruka pengarna i samma takt som de kom in), och det passar inte in med hans teorier där det inte finns plats för någon Gud. Men så här vill jag beskriva tyskarna vid tiden, genom att citera Aurore Dudevant, pseudonym – George Sand, fransk 1800-talsförfattarinna: ”Vi kan inte riva ut en endaste sida ur livets bok, men vi kan slänga hela boken i elden”. Tyskarna fick slutligen betala med blod, svält och 100 000-tals våldtagna flickebarn och kvinnor, unga som gamla. Det enda exemplet på ett land i väst som drabbats av svält, som han tar upp i sin bok, är Irland och potatissvälten där på 1840-talet. Jag tror faktiskt att det är det enda enskilda exemplet på en specifik nation, som han tar upp överhuvudtaget i sin bok. Han förklarar orsaken till svälten vara våldsamheter och protektionism inom landets gränser (att ett lands skörd slår fel betyder i ett modernt land ingenting för om befolkningen kommer att svälta eller inte), men hade det bara varit det så hade delar av USA svultit för många år sedan, alltså måste det finnas någon ytterligare orsak till svält, och den orsaken måste vara intelligent (Gud).

Frågor som bör ställas idag är om det är möjligt att ge tillbaka med samma mynt och beblanda oss med ”spaggarnas” kvinnor? Och har detta i så fall hänt i den närmsta historien på 90-talet? Inte av mig i alla fall! Att beblanda sig med de skyldigas kvinnor tycks accepterat av Gud, länder med smältdegel är förhållandevis rikare, i synnerhet smältdegelns hemland USA. Skillnaden mellan länder som USA, Frankrike och Sverige å ena sidan, och det sunni/shiitiska/kristna Irak å den andra, är att vi i den första kategorin inte försöker förtrycka våra kvinnor sexuellt ens vid extrem kvinnoförlust. Det är istället Gud som säger stopp (men ge mig då en annan teori som Darwin skulle ha ansett tillfredsställande om ni inte tror mig om Gud). Därför så kan man prata om gärningsmän och offer här. Ibland är det ”vi”, som gör andra till offer trots att vi inte förtrycker våra egna kvinnor, inte att förglömma. Gud alternativt evolutionsteori säger stopp för deras skull alt. räkning med, och även dem har rätt mot oss, och vi har en skuld till dem.

Roger Klang, Lund den 30/8/2009

Om Kristus och Gud, brev till Krister Renard

Det är ju uppenbart att Kristus inte var informerad av fadern vid vilken tidpunkt herrens plan för kristi andra ankomst skulle ske. Kristus visste vad det innebar och vad som skulle ske i detalj, men som sagt var visste han inte när det skulle ske. Jag tror att anledningen till att Gud inte informerade Kristus om detta, var att Gud vill att varje generation fram till Kristi ”andra” ankomst ska ha ”svärdet” över sig för att de skall ta till sig evangeliet och hålla buden, men också löftet, eller moroten, följer samtidigt hans lärjungar som en del av planen. Det är en form av ”motivationsteknik”! Som sådan skulle den förstöras om Kristus hade vetat när, eftersom han då hade fått säga sanningen till sina samtida lärjungar, och då hade de gått miste om motivationen. Löftet om Kristus återkomst är den överlägset största drivfjädern för redan kristna människor, håller du inte med? Kristus trodde nämligen att han skulle återkomma i de tolv ursprungliga lärjungarnas tid, precis som alla kristna genom tiderna har trott att kristus skulle återkomma i deras livstid. Så har det varit ända fram till och med idag. Kristus bevisade genom sina bristfälliga uttalanden om hans andra ankomst att han var en människa av kött och blod, och ande naturligtvis, och att inte ens Han alltid fick klara direktiv av fadern, även om det bara rör sig om i en enda enstaka dokumenterad sak. Det betyder att de forntida och nutida profeterna kanske inte heller får all sin information rakt på sak från Gud, vilket innebär att Bibeln (GT) mycket väl kan vara en poetisk omskrivning i vissa stycken!

Ljög därför Gud? Om Gud hade låtit Kristus veta när, så hade också Satan fått reda på det till slut, och det var väl ändå inte meningen? Kristus återkomst är ju en central del av den himmelska frälsningsplanen! Och en plan är per definition hemlig, utom för de invigda, tills den verkställs. Jag tror att himmelriket fungerar som en armé med en need to know basis så länge som kriget mot satan pågår, för allas bästa, i synnerhet oss Guds barn.

Fadern talade om för lärjungarna, att de skulle gå dit de inte ville gå, genom sin son Kristus från Gud komna ingivelser. [Ingivelser är ett bra ord för profetisk och/eller gudomlig inspiration, tror jag, det gäller bara att ha tro nog att lita på att Gud arbetar på ett sådant sätt, så att man kan fullborda. Kristus visste t.ex. att allt han gjorde var faderns vilja, (men så var han också felfri), men han visste inte hur Gud verkade runt hans person!] Dessa ingivelser skulle betyda att lärjungarna kunde gå mot sin egen död. Det är i alla fall troligt, och det var också vad de gjorde sägs det. Gud, Kristus och hans lärjungar låg i krig mot Satan. Som befälhavare över lärjungarna talade Kristus om för dem, att de skulle skickas ut på ett uppdrag som de kanske inte skulle komma tillbaka ifrån, utan att för den sakens skull säga direkt att de skulle dö köttslig prematur död. Kristus gjorde detta uttryckligen när han sade till sin älskade lärjunge att; ”någon annan skall spänna bältet om dig och få dig att gå dit du inte vill gå”! Det gjorde han för att Gud skulle kunna vinna kriget och rädda så många allierade som möjligt. Alla krig har offer, så även detta, men i det här kriget vinner de stupade livet! Om man ska jämföra det uppdrag Kristus gav sina lärjungar med en krigsoperation, så kan man jämföra det med invasionen av Normandie, och lärjungarna var i den första vågen på Omaha strandremsa, där 9 av 10 soldater fick sätta livet till! Kristus sade att han minsann inte hade kommit för att bringa fred till världen, och att de som trodde det skulle tänka om. Det är helt riktigt!

Det pågår ett andligt krig som ibland tar sig uttryck i rent fysiska krig där Gud och änglarna står på den ena partens sida, och Djävulen och hans demoner på den andras, här på jorden, typ andra världskriget.

Att Kristus gjorde som han gjorde med lärjungarna, och inte talade rätt ut att de skulle dö en köttslig och våldsam död till dem, kan ha att göra med att han var medveten om ”Omahaeffekten”. Med det menar jag att alla generationer efter mina morföräldrar som ser tillbaka på historien, och konstaterar att 9 av 10 som var i den första vågen vid Omaha beach på vissa avsnitt dog, avskräcks av dödsratosen och har svårt att sätta sig själv in i stridssituationen som en aktiv part, eftersom det kräver en övermänskligt presterande av mod när man redan vet den olyckliga utkomsten. Om man ändå säger att man kan det så begår man ett felslut. Det vore som att säga att ”om jag hade varit Saddam Hussein, så skulle jag ha stannat i min jordhåla när den amerikanske soldaten sade att han skulle kasta in en granat, i syftet att jag skulle komma undan den förmodade hängningsdöden.” Det fungerar inte på det sättet, det är att göra sig skyldig till en efterhandskonstruktion!

Men de som levde vid tidpunkten för inledandet av Operation Overlord kunde mycket väl ha anmält sig frivilliga till att delta i den första vågen vid Omaha beach, om de hade fått situationen framlagd för sig, som Jesus gjorde med sina lärjungar. Jesus var en befälhavare i det andliga kriget, och som sådan skickade han många av sina män i döden med ”berått mod” för en god sak, precis som Ike Isenhower gjorde. Det finns egentligen ingen skillnad mellan Kristus och Ike, i det hänseendet! Och jag tror inte att Ike Isenhower var ond, jag tror att han var god!

”Om man aldrig slår ifrån sig så är man enbart ett offer, och ett offer kan varken hjälpa sig själv eller andra. Guds utvalda nationer kan därför inte vara pacifistiska offer!” Citat; Roger Klang

Det är nämligen krig, min broder, även Gud skickade sin älskade son i döden här på jorden! Att som du gör hävda att Gud inte kan vara grym, är därför en aning naivt. Men vem är jag att säga att Gud är grym? Det är en annan fråga, och en relevant sådan.

Vi människor här på jorden idag, har särskild anledning att tro att Kristus återkommer i vår livstid. Inte sant, Krister? Kanske en av anledningarna till att Gud inte hade uppgett något datum ens för Kristus, är att vi är menade att ha en fri vilja. Gud visste med all sannolikhet redan från början exakt när han skulle låta Kristus återkomma, men hade han låtit människorna veta så skulle han ha frångått sina principer om att låta människan bestämma för sig själv om hon skall ta emot evangeliet eller inte!!! Hade han låtit människorna veta exakt när, genom Kristus, så hade nog många väntat med att omvända sig, både på kristi tid och idag. Nu fick de hjälpen i form av ett ”Demoklessvärd”, kombinerat med löftet om evigt liv, istället.

Men man kan faktiskt hävda att Kristus inte kommer än på ett par hundra år, eftersom vi här i norr ännu inte har kommit att bli sexuella kvinnoförtryckare som stenar våra kvinnor för otrohet! Kanske måste hela världen befinna sig i mörker igen, för att aldrig återhämta sig, förrän Kristus återkommer? Oddsen för att han kommer i vår livstid är ungefär lika hög som oddsen för att han kommer om ett par hundra, upp till tusen år när hela världen ligger i mörker, tror jag!

___________________________________________________

Ateist = någon som tror på tanken att det inte finns någon Gud.

Agnostiker = Någon som inte tror att Gud låter sina barn veta att han existerar, och därmed så tror han inte heller på Gud(!). Citat; Roger Klang

Är Gödels ofullständighetssats sann enbart i semantiken?

Gödels ofullständighetssats:

I varje logiskt system för matematik finns det påståenden om tal som är sanna, men som inte kan bevisas.

This statement cannot be true

Måste antingen vara sant eller falskt.

Om påståendet är falskt så kan det bevisas. Då måste det vara sant. Vilket är en motsägelse, alltså måste påståendet vara sant.

Här är alltså ett matematiskt påstående som är sant, men inte kan bevisas.

Tänk om Riemannhypotesen skulle visa sig vara sann, men omöjlig att bevisa?

_________________________________________________________________

Jag menar att så inte kan vara fallet. Det verkar för mig, som att Gödels ofullständighetssats faller på dess semantik! Det är visserligen ett logiskt resonemang som bygger på satsen, men man kan inte använda sig av ordföljden matematiskt. Vad menar jag nu med det? Jo, satsen; ”This statement cannot be true” måste mycket riktigt vara antingen falskt eller sant, men om den är falsk så borde man, för att det ska vara möjligt att omsätta det till matematiska formler som säger någonting om något annat än semantik, byta ut orden ”cannot be true” till ”must be true”, vilket också gör det sant. Y får stå för ”cannot be true”, och X får representera ”must be true”. A får stå för de inledande orden ”this statement”.

———————————X ”must be true”

”this statement” A      X alternativt Y, men det kan inte vara båda!

———————————Y ”cannot be true”

Satsen som den ser ut ovanför strecket bevisar möjligen att någonting semantiskt kan vara antingen falskt eller sant, fast det inte kan bevisas. Men den bevisar väl ingenting, med matematik, om världens beskaffenhet bortom det? Jag har ett filosofiskt exempel på hur semantik kan röra till det när man försöker att omsätta den till logiska uppställningar! Uppställningen av kriterierna (för hur vi ska kunna anses ha kunskap om någonting) är konstruerat av Platon, och problematiserat av den erkände filosofen E. Gettie. Det har ansetts som ett olösbart problem under många år. Problemet är besläktat med Gödels ofullständighetssats på grund av sin semantiska beskaffenhet. Jag anser mig ha kommit så nära en lösning som man kan komma:

ETT KUNSKAPSTEORETISKT OCH RATIONELLT AVGÖRANDE AV PLATONS TEOREM OCH E.GETTIES EXEMPEL MED VARGEN. (version fyra)

Det åker ett tåg förbi en äng. På ängen står en varg. Resenärerna ser vargen.

Enligt Platon krävs tre kriterier för att vi ska kunna ha kunskap om det.

(1) Det ska vara en trosföreställning.

(2) Den ska överensstämma med verkligheten.

(3) Vi ska ha rationella skäl för att godta den.

Alla tre kriterierna är uppfyllda. Anta nu att, som i E.Getties exempel, vargen i själva verket är en hund, utklädd till varg. Lite längre bort på ängen står det en riktig varg. De tre kriterierna är fortfarande uppfyllda. Kan vi ha kunskap om att det står en varg på ängen (att teoremet har uppfyllts) genom att observera hunden, och tillämpa de tre kriterierna? Svaret är att det kan vi ju inte! Teoremets riktighet är helt oberoende av vår observation av hunden (vi vet ju inte att ”vargen” är vår utklädda hund, eller att det finns en riktig varg strax bakom hunden på ängen).

Eller borde man kanske säga att teoremet tvärtom är helt beroende av våra observationer, därför att våra observationer resulterar i vår trosföreställning (1), och de rationella skälen (3). Men där av följer att våran observation medför en felaktig slutsats, för den synliga vargen är falsk. Teoremet är fortfarande sant, men Platons teorem kräver en ändring för att kunna appliceras på situationen.

(1) Det ska vara en trosföreställning.

(2) Den ska överensstämma med verkligheten.

En allvetande ärkeängel måste vara domare över huruvida teoremet överensstämmer med den verkliga situationen. Eller med andra ord:

(3) Man, ska ha rationella skäl för att godta den.

Därigenom bygger man inte premiss (3):s rationella skäl (enligt ovan) på observationer från vår sida. Genom att ändra premiss (3) till: Man ska ha rationella skäl att godta trosföreställningen, så flyttar man över domslutet för vad som är rationellt från oss själva, till en allvetande ärkeängel. En invändning man kan komma med är att man kan säga att premiss (3) inte behövs då, därför att påstå att premiss (3), är samma sak som att påstå att premiss (2).

Teoremet i sig är inte avgörande för att få ett kunskapsteoretiskt svar på undersökningen av den rationella slutsatsen om teoremet. Det viktiga är att veta när ett rationellt svar följer av premisserna. Alltså inte när- premisserna är rationella. ”Ett rationellt svar”, är övergripande över hela situationen med vargen och tar med i beräkningen både vargen och hunden som entiteter (även i matematiken!). Premisserna har inte medfört ett rationellt svar i Platons teorem, för det är ju det som är hela poängen med Getties påhittade exempel. Där kommer ärkeängeln och min modifierade tredje premiss in i bilden.

I följande exempel har inte Platons samtliga ursprungliga premisser uppfyllts: Säg att det vid ett tillfälle står en hund utklädd till varg på ängen (premisserna 1 och 3 är uppfyllda) medan det inte finns en varg bakom hunden (premiss 2 är ej uppfylld), då kan vi inte dra en korrekt slutsats om att ”vargen” i själva verket är en utklädd hund, så länge vi befinner oss på tåget. Hade vi kunnat det så hade det inte varit vår trosföreställning att det står en varg på ängen, även om det hade stått en varg bakom hunden.

I vårt andra exempel från Platons ursprungliga teorem har vargen befunnit sig bakom hunden, och då har samtliga 3 premisser uppfyllts. Vid detta tillfälle kan vi inte heller dra en korrekt slutsats utifrån vår position på tåget (under överinseende av en allvetande ärkeängels domslut om vad som är en korrekt slutsats), om att det står en varg på ängen, eftersom vi inte ser den, för vi ser bara den utklädda hunden. Vi tror däremot att förutsättningarna är i sin ordning, (vilket de i själva verket är, men inte som vi tror, för vi tror att hunden är vargen på ängen), och drar därmed en slutsats som råkar vara sann, utifrån vår felaktiga trosföreställning och Platons ursprungliga premisser, (vilket jag här säger att vi har åstadkommit en accidental conclusion, som vi kan kalla det). Det krävs dessutom att den utklädda hunden liknar en varg för att vi ska kunna dra en sann (men dock inte övergripande korrekt), slutsats. Om det hade stått en vattenfontän eller en utklädd Tax framför vargen istället för en utklädd schäferhund, så hade vi aldrig dragit slutsatsen att det står en varg på ängen, utifrån att titta på fontänen eller Taxen. Slutsatsen är sann i vårt andra exempel där alla tre premisserna uppfyllts, men den är inte korrekt. För att det ska vara en korrekt slutsats krävs det att premisserna implicit tar hänsyn till alla bakomliggande fakta. (Läs och jämför med Gödels ofullständighetssats!) Återigen; teoremet i sig är inte av en avgörande betydelse. Det viktiga är att kunna avgöra när premisserna medför ett rationellt svar. Och det är där som ärkeängeln och min modifierade tredje premiss kommer till nytta, för där är det ärkeängelns insikt som är idealet, inte min insikt, och det medför ett rationellt svar på teoremet. Sen att det ursprungliga teoremet är sant är en ren slump (läs plump) och inte relevant för hur man borde ställa upp premisserna. Att dra en sann slutsats utifrån felaktiga bakomliggande fakta är något som har hänt tidigare i historien. T.ex fanns det en gammal grek som sade att jorden var rund långt innan någon annan tänkt på det, och denna slutsats grundade han på att skuggan på månen inte kunde vara en avbild av jordens form, om jorden var platt. Han trodde att månen skuggades av jorden när den i själva verket skuggas av sig själv och sin position gentemot solen sedd från vårt perspektiv. I ljuset av detta förefaller Platons ursprungliga teorem och Getties situation med vargen, som ganska absurda. Teoremet ”bevisar” nämligen mer än det kan bevisa, precis som månens skugga kan göra för den som har vissa trosföreställningar. Trosföreställningen ((1) vi tror att det finns en varg på ängen) och de rationella skälen ((3) vi har rationella skäl att godta att det finns en varg på ängen) tillsammans med ((2) Det finns en varg på ängen) kan tyckas vara vattentätt som logiskt teorem, men premiss (2) borde läsas/förstås och ställas upp så här: (vargen är falsk, men det finns en annan varg på ängen som vi inte ser), för att trosföreställningen skall överensstämma med verkligheten. Det är så vi måste anta premiss (2) tror jag. Hade vi bara sagt (2), det finns en varg på ängen. Ja, då hade det stämt, men borde man tillåta verkligheten i vår premiss att vara så simplifierad? I så fall skulle den inte vara helt sann, eller i alla fall, inte helt komplett. Det är en hel semantisk diskussion i sig självt! Titta på exemplet med den utklädda hunden som hade en varg bakom sig. Vi har rationella skäl att godta trosföreställningen att det finns en varg på ängen när vi åker förbi i tåget, enligt det ursprungliga teoremet. Vi har illusionen om hunden som varg. Men det slumpade sig att det fanns en varg på ängen. Om man bortser från premiss (2), här i formen: ”Det ska överensstämma med verkligheten”, är premiss (1) och premiss (3) enbart kosmetika? De är i alla fall logiskt dragna slutsatser utifrån vårt eget kortsynta perspektiv men ändå inkorrekt dragna konklusioner, eftersom de inte baserar sig på den faktiska situationen, men som av en händelse råkar vara sanna- ”accidental conclusions”.

Konklusion 1: Man ska ha rationella skäl för att godta trosföreställningen.

Konklusion 2: ”Accidental conclusions.”

Konklusion 3: Den utklädda hunden måste likna en varg, och inte t.ex. en Tax eller en vattenfontän, för att teoremet ska fungera.

Konklusion 4: Teoremet bevisar mer än det kan bevisa, enligt principen ”Jorden kastar sin karaktäristiska skugga på månen, och därför är jorden rund”, vilket är falskt till del.

I en lärobok som används vid lunds universitet på B-kursen, som heter ”Philosophy of LANGUAGE  a contemporary introduction” av William G Lycan från ”University of North Carolina”, kapitel 13 om ”Implicative relations”, sidan 198 står det att läsa i de första raderna: ”Sentences entail other sentences, and in that strong sense imply them. But there are several ways in which sentences or utterances also linguistically imply things they do not strictly entail.” Det beskriver kapitlets innehåll väldigt kortfattat. I alla fall, i det här kapitlet kan man läsa en intressant sak som man direkt kan koppla till, och använda på Getties problematik utan att Lycan, eller kanske snarare Grice, tycks ha haft några intentioner åt det hållet.

Där står att läsa: ”-Here as in many cases, a good way to investigate the nature of these different kinds of implications, is to ask about the penalty or sanction that ensues when an implicatum is false. When S:1 entails S:2 and S:2 is false, the penalty is that S:1 is false. When S:1 semantically presupposes S:2 and S:2 is false, then S:1 is sent ignominiously to zip. When someone utters S:1, thereby conversationally implicating S:2, and the conveyed meaning or invited inference S:2 is false, then the penalty is that, even if S:1 is true, the speaker´s utterance is misleading. If S:1 conventionally implicates S:2 and S:2 is false, then S:1 is misworded even if not false.”

Man kan implicera och översätta det här till Getties exempel med vargen, direkt så här:

”-Here as in many cases, a good way to investigate the nature of these different kinds of implications, is to ask about the penalty or sanction that ensues when an implicatum is false. When a ”wolf” on the meadow (S:1) entails a belief (S:2) and the belief (S:2) is false, the penalty is that the wolf (S:1) is false. When the wolf (S:1) (semantically) (Jag väljer här att sätta det här ordet inom parantes) presupposes a belief (S:2) and the belief (S:2) is false, then the wolf (S:1) is sent ignominiously to zip. When someone utters wolf (S:1), thereby conversationally implicating a belief (S:2), and the conveyed meaning or invited inference of the belief (S:2) is false, then the penalty is that, even if  the wolf (S:1) is true, the speaker´s utterance is misleading. If the wolf (S:1) conventionally implicates a belief (S:2) and the belief (S:2) is false, then the wolf (S:1) is misworded even if not false.”

För att översätta det här måste man ta till lite drastiska tolkningar. Bland annat måste man tolka följande mening – ”When someone utters wolf (S:1), thereby conversationally implicating a belief (S:2), and the conveyed meaning or invited inference of the belief (S:2) is false, then the penalty is that, even if the wolf (S:1) is true, the speakers utterance is misleading.” – som att yttranden alltid är missledande oavsett om de är sanna! Men direkt efter det framstår en intressant sak, nämligen – ”If the wolf (S:1) conventionally implicates a belief (S:2) and the belief (S:2) is false, then the wolf (S:1) is misworded even if not false.”

Filosofen Bertrand Russell adresserade även han de självmotsägande logiska problemen man kan konstruera med semantik, och ställa upp i likaledes självmotsägande teoretiska formler, i Russels paradox eller ”performative contradiction”. Paradoxen går ut på följande; När folk säger ”alla sanningar är relativa” så gör de ett absolut påstående, och därmed så blir det en självmotsägelse.

Roger Klang, Lund

De globala makroekonomiska lagarna

G20-mötet Finanskrisen riskerar att drabba världens fattiga allra värst. Mikrokrediterna som i u-länderna skapat möjlighet att sätta upp en mindre affärsrörelse, ta en skördeförsäkring eller bygga ett hus, är nu hotade. Under det pågående G20-mötet i London borde initiativ tas till en global ”mikrofinansakut”, skriver ambassadör Bo Jerlström.

Den snabba ekonomiska tillväxten i flertalet u-länder under senare år har lyft miljontals människor ur den värsta fattigdomen. En viktig faktor har varit uppbyggnaden av finansiella system och de nya mikrofinansorganisationer som kunnat erbjuda även de fattigaste sunda banktjänster som lån och sparande. Det gäller till exempel mikrokrediter för att sätta upp en mindre affärsrörelse, ta en skördeförsäkring eller för husbyggnad. Här sker nu alltfler möten mellan traditionell bankverksamhet och mikrofinans.

Detta bygge hotas nu av den globala finanskrisen och den dramatiska ekonomiska nedgången. Något förenklat drabbas alltfler mikrofinans-organisationer samtidigt från två håll:

• Internationella affärsbanker och såkallade institutionella investerare har under en följd av år investerat stort i mikrofinansorganisationer. I flertalet fall med god lönsamhet. Finanskrisen har inneburit ett snart sagt tvärstopp från privata investerare till mikrofinansorganisationerna, både vad gäller nya krediter och omförhandling av tidigare lån.

• Låntagare i mikrofinansorganisationerna har fått det svårare att betala sina skulder. Många småföretag som startats med mikrokrediter får nu slå igen på grund av den ekonomiska krisen. Det försvårar eller omöjliggör återbetalning av utestående lån. Andra orsaker är att penningöverföringarna minskar dramatiskt från gästarbetare i USA och Europa till sina fattiga familjer i hemländerna.

Med en utdragen finanskris är nu risken att delar av den viktiga mikrofinansrörelsen bryter samman. Detta är illa nog. Men mikrofinans-, liksom bankverksamhet i allmänhet bygger på förtroende. En förtroendeskada kan ta lång tid att reparera. För de fattigas finanskris finns inga bankgarantier.

G 20-mötet i London nu i veckan vill skapa genombrott på flera områden. Det gäller bland annat att för första gången i kristider skapa engagemang för nya åtgärder och stöd till världens fattiga. I det korta perspektivet vore en mycket angelägen åtgärd för G 20 att snabbt säkerställa att välskötta, men likviditetsdrabbade mikrofinansinstitutioner kan överleva.

Mitt förslag är att utreda möjligheten av en ”global mikrofinansakut” i FN eller Världsbankens regi som kan samordna överbryggningslån och andra mer kortsiktiga stödåtgärder från intresserade statliga och privata organisationer.

Utgångspunkten för en sådan mer samlad aktion måste dock vara att mikrofinans i grunden förblir en självbärande kommersiell verksamhet, inte en biståndsfråga om gåvor. Dessa organisationer måste få växa organiskt, baserad på att kunderna enskilt eller kollektivt, tar ansvar för återbetalning av sina lån. Det finns annars risk för en urgröpt lånemoral som sätter hela verksamheten i fara.

Från den utgångspunkten finns skäl att varna biståndsgivare och privata organisationer att gå in och subventionera räntekostnader liksom att u-landsregeringar, av politiska skäl, sätter räntetak för mikrofinansorganisationernas utlåning.

I det längre perspektivet behöver förutsättningar skapas för att en konsoliderad och starkare mikrofinansrörelse kan nå ut till de omkring 2,5 miljarder människor som fortfarande beräknas sakna tillgång till ordnade krediter och sparmöjligheter.

Vad kan Sverige göra?

Det handlar inte bara om att skjuta till pengar. Vi har inte minst erfarenheterna från den svenska sparbanksrörelsen. Den har spelat en inte oviktig roll i att ta FattigSverige till ett rikt välfärdsland. Den har också varit del i en jämnare inkomstfördelning, en starkare roll för kvinnorna, visat på betydelsen av nationella sparprogram och behovet av väl avvägda och relevanta regleringar av det finansiella systemet.

Med några undantag, har de många svenska sparbankerna i nästan 200 år varit öar av finansiell stabilitet, även i kristider. Intressant nog är det just de mikrofinansorganisationer som byggt på ”sparbanksmodellen” som nu är de mest robusta.

Vi behöver även vidareutveckla den höga kompetens och långa erfarenhet som finns inom Sida både att bygga finansiella system i u-länderna och ge stöd till mikrofinans. Andra svenska investerare är bland andra Swedbank, kyrkornas u-fond och biståndsorganet Swedfund. Här finns även utrymme för nya initiativ.

Nyligen lanserade Norges biståndsminister och koncerncheferna för tre av Norges största företag inom finans- och försäkringssektorn riktlinjerna för en norsk mikrofinansfond. Inom ramen för en offentlig-privat-samverkan (OPS) skall fonden drivas på affärsmässiga grunder. Den är nu etablerad med ett grundkapital på 600 miljoner norska kronor.

Sammanfattningsvis vill jag uppmana olika parter att ge stöd till mikrofinansrörelsen på ett aktivt men framförallt ansvarsfullt sätt. Bara så kan den fortsätta att växa och bli en stark förändringskraft för fattiga människor och länder runtom i världen.

BO JERLSTRÖM

Ambassadör i utrikesdepartementet

Medlem i FNs rådgivande panel för inklusiv finansiering

Jag var tvungen att ta med hela artikeln från SvD Brännpunkt! Inte bara hjälper vi fattiga ur krisen genom att följa Bo Jerlströms råd, vi hjälper oss själva ur krisen också! Glöm inte att makroekonomi handlar om kvinnor! Men just för att den är övergripande över nations- och kontinentalgränserna, så är den svår eller omöjlig att förstå mekanismerna i, inom ett givet finansiellt systems terminologiska betydelse. Men jag är övertygad om att mikrolån på andra sidan ekvatorialgränsen leder till en bättre världsekonomi inte bara för främst de sydväst- och sydafrikanska länderna, Indien, samt de latinamerikanska utvecklingsländerna, utan även för oss här i Sverige! Mikrolån tas och ges framför allt till det mycket mera ansvarstagande och pålitliga könet i utvecklingsländerna, nämligen kvinnorna. Det är kvinnorna i de fattiga områdena, i ovanstående länder, som sätter mat på bordet till sina barn. För den som inte känner till det, kan jag säga att nationalekonomiska spelregler mellan nord och syd, (som kallas makroekonomi), står i ett slags motsatsförhållande i hur de fungerar där respektive här. Det som här socialt är ett gott tecken för ekonomin, är i arabvärlden eller Afrika t.ex., ett dåligt omen, precis som om det finns en Gud som bestämmer ländernas och regionernas levnadsvillkor efter förtjänst, vilket det gör! Men om inte Han finns, så existerar i alla fall den förste nationalekonomens (och tillika en av de största), Adam Smith´s berömda ”osynliga hand”, som svävar över ekonomin både i nord och syd. Den osynliga handen kan vara ens bästa vän eller en obarmhärtig samhällskrossare, beroende på vilken grad av machokultur och kvinnoförtryck ett land har. Men det är min egen slutsats, även om jag tolkar den osynliga handen som Gud! Att tala om makroekonomi var ännu för tidigt på Adam Smith´s tid. Faktiskt så begränsade sig Smith till att tala nationalekonomi då interkulturella och framför allt interkontinentala relationer inte var så vanliga jämfört med idag, jag tror inte att termen ”makroekonomi” var myntad 1759, det kan man nog utgå ifrån. Och om man tvivlar på den ekonomiskt liberale kapitalisten Adam Smith, så kan man alltid vända sig till ekonomipristagaren till Alfred Nobels minne 1999, Amartya Sen´s (bördig från Indien) semifilosofiska böcker, för svar. Han har skrivit en national- och makroekonomiskt övergripande semifilosofisk diskurs i bokform, som jag starkt kan rekommendera, och alltid gör till alla som vill lyssna! Den heter ”utveckling som frihet”. Även Amartaya anser att kvinnoförtryck och våldsamhet på individnivå starkt påverkar ett lands position i välståndsligan. Amartya förklarade dock inte det som jag gör; att just för att makroekonomi är övergripande över nations- och kontinentalgränserna, så är den svår eller omöjlig att förstå mekanismerna i, inom ett givet finansiellt systems terminologiska betydelse. Eller att nationalekonomiska spelregler mellan nord och syd står i ett slags motsatsförhållande i hur de fungerar där respektive här, och att det därför tycks finnas en Gud som bestämmer ländernas och regionernas levnadsvillkor efter förtjänst. Det är jag ensam om så vitt jag vet. Men alla arbetande nationalekonomer vet att nationalekonomi handlar om kvinnor.

De asiatiska länderna har en kulturellt bättre förutsättning att skapa sig eget välstånd! Vilket inte betyder att vi inte borde hjälpa till när det behövs, det är bara det att det så lätt blir så att vi exploaterar dem i slutänden, se på Thailand och Filippinerna t.ex.

Ett lyckat asiatiskt exempel är å andra sidan Japan, som på eget initiativ och av egen kraft drog sig upp ur fattigdom och förnedring genom att utnyttja de västerländska marknadslagarna till sin fördel.

I Afrika kan det hända att enskilda företag exploaterar afrikanska länder via korrupta händer, men det brukar sällan leda till någon större ”kvinnoexploatering” å andra sidan. Däremot så brukar deras miljö få ta stryk, t.ex. i form av dumpning av giftiga kemikalier, datorer etc, också via korrupta händer. Så både företagen och afrikanska tjänstemän är korrupta, i individuella enskilda fall naturligtvis, men ibland sker det på högsta nivå. Det drabbar alla afrikaner, barn, kvinnor, män och gamla. Turistbranschen gynnar å andra sidan Afrikas natur för de lyckliga som kommer från natursköna områden med frodande växt- och djurliv.

Roger Klang, Lund den 4/4/2009

pleasuremaskinen

Jag tycker att science fiction-filmen Total Recall med Arnold Schwarzenegger, är en djupare film än Sjunde inseglet av Ingmar Bergman. Den tar upp obesvarade diskurser inom filosofin, som t.ex. filosofernas obearbetade och obefintligt övergripande teoretiserande av ”pleasuremaskinen”.

I filmen Total Recall, spelar Arnold en man som fått sitt minne raderat och ersatt med andra minnen, och genom skurkarnas försorg ges han ett annat liv. Han känner sig uttråkad i sitt nya liv, och går till en ”resebyrå” som planterar in falska semesterminnen i huvudet på folk…

Bakomliggande filosofi: ”Pleasuremaskinen” eller Lyckomaskinen (en filosofisk term), är en manick som man kopplar till en människas hjärna. I exemplet med lyckomaskinen från filosofikursen jag tog, så är kroppen borta och hjärnan är det enda som lever vidare, utan ”personens” vetskap om kroppens bortkoppling. Lyckomaskinen matar personens hjärna med positiva ”erfarenheter” och får den att tro att han/hon lever ett lyckligt, spännande och händelserikt liv bland andra människor, trots att den ligger inlagd i en glasburk med en massa elektroder instuckna i sig.

…Eftersom Schwarzenegger inte vet ifall han lever ut semesterföretaget Recalls agentfantasi i filmen, som erbjöds honom på köpet tillsammans med semestern, vilket han accepterade, så vet han inte om det som händer honom verkligen händer på riktigt från den stunden han kopplas upp till semestermaskinen. Där av vissa paralleller med exemplet med hjärnan i lyckomaskinen, eftersom inte heller du eller jag vet om vi är en hjärna i en maskin, vi vet bara att vi inte har valt det i alla fall. Likheterna består följaktligen i den filosofiska frågan, som även uppstår i exemplet med lyckomaskinen; vem skulle kunna tänka sig att ta en sådan illusorisk semester (eller för att ställa det på sin spets – leva i en glasburk, men vi tar den frågeställningen i nästa stycke) lika gärna som en vanlig semester, om pris och risker är likvärdiga och det inte var ett teknologiskt nyhetens behag?

En fråga, som jag vill ställa till er nu angående pleasuremaskinen är; skulle det spela någon roll ifall det hände dig? Vi antar att du blir lika lycklig uppkopplad till pleasuremaskinen, som utan (eller lyckligare, det har egentligen ingen relevant betydelse för om man kan tänka sig ett sådant ”liv”, i alla fall enligt mina erfarenheter av mina kurskamraters diskuterande från filosofikursen)! Förvånansvärt många svarade att det inte hade gjort någon skillnad för dem.

Men Schwarzenegger vet att han inte vet ifall hans liv är verklighet, medan jag är rätt säker på att jag är en person och inte min hjärna i en glasburk! Det gör filmen ännu djupare och betydligt mer komplicerad och intrigerande, inte sant? Det här är bara en kort och inte särskilt precis beskrivning av filmen, som fått mig att tänka i tankebanor som det här exemplet medför. Jag kan förstås bara svara för mig själv om vad jag anser är eftersträvansvärt i denna ja och nej fråga, för några slutliga och tillfredsställande svar varför jag har rätt kan jag inte presentera, lika lite som någon annan. Jag kommer ihåg att studenternas ofta positiva reaktion till pleasuremaskinen, eller ännu värre(!) – studenternas positiva reaktion på exemplet nedan i nästföljande stycke – gav upphov till fler frågor om mina kurskamrater, än svar till filosofiläraren på hur man skulle problematisera ja- och nej-frågan, för mig. Jag försökte luska ut ifall svaren ifrån de positivt inställda till Pleasuremaskinen hade någon politisk eller ateistisk anknytning.

Det är inte så att filmen gör anspråk på att diskursa ett filosofiskt problem till omvärlden, den är ju amerikansk (lyckligtvis, eftersom den inte skulle ha varit bra annars förmodligen, ibland måste man helt enkelt koncentrera sig på historien och inte på dialogen om man vill bli underhållen). Djupheten fick man egentligen stå för själv.

Det finns en relaterad problematisering i ett annat ställningstagande av samma natur, inom filosofin. Den går så här; Anta att du är en komplett idiot, men helt omedveten om det. Du jobbar på universitetets filosofiska institution i Cambridge, och du är gift med en vacker kvinna. Vad du än skriver för smörja, så låtsas dina kollegor i ett grymt samhällsexperiment att det du skriver är top of the art nobelprismateriel, men bakom ryggen på dig skrattar de okontrollerat. Din fru är otrogen med hela fakulteten, men det får du aldrig veta, utan du lever lyckligt ovetande hela ditt liv i vad du tror är ett lyckligt äktenskap. Allteftersom tiden går så tillåter dina kollegor dig att avancera framför dem, för att skadeglatt se hur du blir stolt som en tupp över dina två hjärnceller, och så småningom blir du professor. Du blir nominerad till ekonomipriset till Alfred Nobels minne för ett semifilosofiskt skräpverk som kunde varit skriven av en femåring, alltmedan alla runtomkring dig, inklusive hela Nobelstiftelsen, kungafamiljen och alla i publiken, i själva verket utsätter dig för ett grymt skämt. Men du tror att du är smartast i världen. Du tar emot priset, och alla försöker sitt bästa att hålla sig för skratt utan att du märker det, medans din fru är otrogen med Nobelkommittén bakom ett skynke som du inte kan se bakom. Du dör så småningom på höjden av din ”karriär”, lyckligt ovetande om vad världen egentligen anser om dig, och att din fru inte älskar dig.

(Jag har ”bättrat” på historien lite genom att göra kvinnan promiskuösare i exemplet.)

Förvånansvärt många svarar att ett sådant liv skulle vara eftersträvansvärt. (Filosofistudenter i alla fall, men de kan ju vara annorlunda än de flesta medborgare, vad vet jag? Jag är ju det!) Eller som jag genom en omskrivning kommer fram till, ett förtydligande; det finns enligt dem inte någon skillnad mellan sann lycka och illusorisk lycka. Och hur förklarar de egentligen sitt ställningstagande? Säger de bara; det man inte vet har man inte ont av! Hur förklarar jag mitt ställningstagande? Med att man får reda på sanningen ändå i efterlivet, eller att det finns en objektiv sanning eftersom det finns en Gud? Ja, och det är därför jag misstänker många av studenterna för att vara ateister. Men ingen har ett tillfredsställande svar på varför det skulle vara sann lycka som är det enda eftersträvansvärda, alternativt varför illusorisk lycka går lika bra. Att hävda att Gud finns har inget förklaringsvärde för en ateist och pleasuremaskinanhängare, Gud är helt enkelt inte förklaringsbar, inte heller för mig eller någon annan Gudstroende. Och det är just därför som jag misstänker att företrädarna för illusorisk lycka främst består av ateister, eftersom det är uppenbart att de bortser från det eviga livsperspektivet. Hade Gud varit förklaringsbar så hade vi på köpet haft även det filosofiska svaret på frågan.

Nu vill jag ställa frågan till dig; spelar det någon roll ifall du lever en total men lycklig lögn, som skulle ha varit synnerligen förnedrande om du hade varit medveten om den?

Roger Klang, Lund den 1/4/2009

Problemet med Utilitarismen

Utilitarism är en konsekventialistisk etiklära som syftar till att maximera den sammanlagda mängden av det goda.

Utilitarism är ingen bra teori. Allt kan berättigas utilitaristiskt, ta ett exempel inom politik till exempel, socialism, som kan berättigas med att den ger största möjliga lycka för största möjliga antal människor. Men då invänder moderaterna med att utilitarismen är giltig i deras manifest också, därför att den just ger största möjliga lycka till största möjliga antal människor likaså. Så är det på område efter område och ingenting kan bevisas, eller ens påvisas utan invändningar som pekar på det rakt motsatta.

En annan fråga som diskuteras inom filosofin

Om uppfinnar-Jocke hade uppfunnit en mackapär värd hundratals miljoner, skulle han då ha rätt till pengarna han tjänar på den?

Frågan är öppen, men om man ändrade på exemplet och sade att en fattig kille från Bangladesch slum uppfann en mackapär som han tjänade 40 000 kr på, hade det varit berättigat för honom att behålla de pengarna? Om svaret är ja så måste man komma upp med en hypotes för varför inte uppfinnar-Jocke också skulle få behålla sina hundratals miljoner, om man nu tycker att han inte har rätt till de pengarna.

Transponder till månen, filosofiskt dilemma

Om man hade en transponder som kunde få en att förflytta sig från jorden till månen i ett nafs genom att reorganisera molekyler på månens transponder till en exakt kopia av mig med samma tankar och erfarenheter, har man då dött? Det är en fråga som ställs inom filosofin. Om man ändrar lite på exemplet och säger att man genom ett fel i transpondern på jorden blir fördröjd i sitt överförande så att man kan gå ut ur transpondern på jorden och av en vetenskapsman få informationen att man kommer att upplösas om fem minuter för att sedan reorganiseras på månen, skulle detta ändra på ens inställning till dessa slags rymdresor? Om man sedan ytterligare ändrar lite på exemplet och säger att man istället för att bli fördröjd till månen man uppstår i två versioner, en på månen och en på jorden, skulle man bli benägen att bli nervös för att man på jorden bara hade fem minuter att existera? Man fanns ju redan på månen så man kan ju inte bli reorganiserad igen! Dog man då? Är det egentligen någon skillnad på dessa två senare exempel? I båda fallen uppstår man ju igen, och det är det som är poängen! Spelar det någon roll egentligen hur det ligger till om man har en dubbelgångare i fem minuter eller ej, för resonemanget? Om man dog i det sista exemplet så måste man ha dött i det föregående.

Tid, tidsmaskin

Hej!

Med anledning av artikeln “Dagens fysikaliska teorier ger oss ritningen på en tidsmaskin“ i nr 12/2004, har jag vissa invändningar. Anta att två vetenskapsmän har byggt en tidsmaskin. De ställer in den på en minut innan den ene av dem ger sig av så att han är tillbaka innan han ger sig av. Den andre vetenskapsmannen observerar bara. Den förste vetenskapsmannen ger sig av och kommer tillbaka innan han ger sig av. Detta leder till ett oändligt antal tidsresenärer som ackumuleras ända tills de kommer på att för att undvika överbefolkning, att de skall stoppa tidsresenären från att resa i tiden – vilket i sin tur medför att dubletterna försvinner – vilket leder till att det inte finns någon dublett som kan stoppa honom från nya resor i tiden. Den här händelsen blir en loop i tiden som återkommer och återkommer för den resande. Men observatören då? Blir han också en del av loopen? Han har ju inte rest i tiden! Observatören är en del av loopen eftersom dubletterna när de hindrar sig själv från att resa i tiden och försvinner aldrig har funnits, därmed hindras kollegan från att interferera. Med andra ord, hela världen är i en loop.

Den här sagan är naturligtvis absurd, men den bevisar kanske att tiden inte är en rak linje där nuet bara existerar i varje givet ögonblick med bäring på framtiden. Eller så bevisar den kanske att tidsresor inte är möjliga.

Vad är tid? Frågan är lätt att besvara utifrån en vetenskaplig kontext, men vad är tid för människan? Är tiden som vi uppfattar den bara ett resultat av den yttre världen? Är det över huvud taget möjligt att uppfatta tiden på ett annat sätt än vad vi gör i den verklighet vi lever i? Eller är tiden som vi uppfattar den ett resultat av vår biologiska uppbyggnad? För när man tänker på det, måste inte tiden på ett eller annat sätt vara en perception? Är inte detta ett fält inom filosofin som man borde diskutera?!